Den här typen av metonymier är så vanlig att man inte lägger det minsta märke till dem. Retoriker ligger väldigt mycket efter en av de mest manipulativa tricks som vi utsäts för. Vi takar om mytologier som något hörande i Valhall eller i Olympen. Personifieringen av allting med syfte att dölja ansvar, är bland det vanligaste vi möter idag. (Några vill säkert se metaforer i dessa uttryck och missar dess metonymiska katakätar, som är det försåtliga).
Ibland är sådana manipulationer med satsens subjekt (som om ting och händelser vore aktörer) helt ofarligt. Vi kan svälja att "priserna går upp", som om priserna hade egen vilja och förmåga. Mer försåtligt blir det när vi hör sägas att "pensionerna gått ner", även av dem som sänkt dem. Att "räntan hade gått upp med 500 %", var fiffigt att säga, i stället för att erkänna att det var Bengt Denis och Riksbankens beslutsfattare som gjort det. Naturligtvis är "gå upp" en metafor (det ska Lakoff veta) men sättet att nämna vem som går upp är inte metaforisk.
I sagan om "Tors färd till Utgårdaloke" förekommer flera figurer som personifierande metaforer (Hage är den som springer fortare, eftersom "hage" är "tanken", och Elden är den som äter fortast). Där har man en rolig synlig metafor som bygger på en metonymi. Men vi utsätts dagligen många gåmger för metonymier som inte är så roliga och synliga som dessa.
Han man sagt att det ska bli miljoner besmittade av ett virus och börjar man inse att det inte alls är så, så kan man tacka viruset för att det har blivit snällare, i stället för att säga rakt ut att prognosen var fel eller t o m lögnaktig.
Hoppas "söndagen blir bra för er". Försök att vara bra mot söndagen.
JLR