Den ekonomiska retoriken som det kommande årets schema

January 1, 2012 by José Luis Ramírez

Härmed bifogas en text författad av Bengt Åke Wennberg och Per Thorsell som driver föreningen  Samarbetsdynamik http://www.samarbetsdynamik.se/ och Forskarbyn Öldalen http://www.forskarbyn.se/

Debatten om Ekonomins betydelse har äntligen kommit igång. Flera artiklar och och program (bl a Fredrik Lindströms program som vinterpratare) har början syna i sömmarna den rådande ekonomiska diskursen med dess vilseledande begrepp som "tillväxt" och den gamle guden Marknaden (som hette Mercurius – med samma semantiska rot ”merk” och ”mark”).

Aristoteles påtalade skillnaden mellan resurser och bytesmedel, mellan resurshushållning och pengarbokföring. Han kallade det första  Ekonomi och det andra Krematistik. Han insåg att tiden kunde komma då krematistiken övertog ekonomins roll. Arbetet har nu identifieras med ”lönearbete” och anställning. Vi talar om ”full sysselsättning” som självändamål och som något önskvärt, i stäkllet för att tala om ”meningsfull sysselsättning”.

Samhällsspråket utnyttjar ständigt metonymin som vilseledande resurs i maktens retorik. Tänk på hur själva ordet "politik" uppstod. Först kallade man "polis" den borg som omgav monarkens, basileus residens uppe på berget, ovanför undersåtarnas bosättning. 700 år före Kr. uppfanns alfabetet, pengarna och mötesplatsen (agora) som skulle blir demokratins plats. "Isegoria" (likhet vid torget) var det första namnet för demokratin. Då flyttade ner ordet "polis" från maktens plats på berget till medborgarnas plats i agora. Den gamla polis kallades sedermera "akropolis" (akro = ovan). Medborgarna blev "politiker". Numera har några, med en synekdoke, tagit på sig benämningen "politiker" ("Vi politiker" säger de) och reducerat medborgarna till valboskap åt dem. "Rösträtten" innebär bara ett tyst instoppande av sedlar i en burk. Det är fantastiskt hur orden byter referens till något annat i närheten. Politiken har plötsligt blivit ett yrke och ofta ett arv. Resurshushållningen har förvandlats till fördelning och bruket av pengar. Bruksvärdet ska alltid översättas till bytesvärde. Pengar är dock bara ett certifikat som ger rätt till bruket av de egentliga resurserna (bruksvaror och tjänster). Därigenom maskeras den ojämna fördelningen och dess riktiga värdegrund samt, det som är ännu värre, man tappar bort klokheten att förbruka jordens tillgångar med måtta. Konsumismen och slöseriet har tagit över makten.

Med önskan om en förbättrad samhällsretorik 2012
J L Ramírez