Språkcoaching, Retorikens konkurrerande benämning

January 20, 2010 by José Luis Ramírez

Att det löjliga ordet coaching fått alltmer spridning som en fuskprofession är en sak. Men det börjar bli brukligt med ordet "språkcoaching", och det är en tankeställare för er (inte för mig längre) eftersom den tränger in i konkurrens med "Retorik" på ett markant sätt.

Det vore då bra att använda "språkcoaching" för alla dessa oseriösa konsultaktiviteter och låta "Retorik" få en bättre och seriösare betydelse. Det skulle lösa många av de problem som ämnet Retorik ställs inför, innan den försvinner på nytt ur utvbildningsväsendet. Risken finns om inte Retoriken lyckas fylla en viktig roll i dagens kunskap.

Problemet är dock att "språkcoaching" börjar få användning i ett mer mångsidigt och viktigt språkligt sammanhang än vad ämnet Retorik lyckas etablera. Språkcoaching används framförallt som ett sätt att hantera interkulturella språksituationer. Ett exempel på detta finner ni i följande länk, som inte sysslar direkt med engelska utan med svenska:
http://www.britishinstitute.se/news_1.html

Här ser man att språkcoaching inte bara handlar om att göra ett bra personligt intryck och locka sina åhörare till sin sida. Det handlar också om att behärska uttryckssättet för att göra sig trovärdigt förstådd i olika situationer, där olika synsätt och bakgrund kan föreligga.

Den presentationen av språkcoaching, inte bara i denna utan i flera aktuella hemsidor, visar faktiskt en mycket mer gedigen uppfattning av språkbruket än bara "konsten att övertyga", ett talesätt som är helt fixerat vid ethos och pathos och ger fan i det centrala i kommunikationen: klarheten och kvalitet i meningsförmedlandet.

Min största överraskning blev dock när jag hittade ordet "språkcoaching" använt icke mindre än i Lunds universitets hemsida, på tal om utbildning i LINGVISTIK. Man undrar hur ämnet Retorik ska kunna hävda sig på universitetet om andra ämnesområden börjar konkurrera genom att använda "säljbara" benämningar som "språkcoaching" och dylikt. Är inte detta en tankeställar?

Jag menar inte att ämnet Retorik ska utesluta sambandet till andra språkliga discipliner. Naturligtvis måste kunskaper i både svenska, främmande språk, lingvistik, semiotik, kognitiv psykologi, lingvistik, (även filosofi, sociologi och statsvetenskap) m fl. uppmärksammas av retorikerna. Och att ge Retorik en profil innebär inte att den bara ska syssla med saker som ingår i andra ämnesområden. Alldeles tvärtom: Retoriken måste visa hur flera av dessa saker kan förenas i en mer speciell aspekt eller synvinkel.

Låt mig förklara detta i skolastiska termer: vetenskaper skiljer sig från varandra inte bara genom sitt materiella objekt, utan genom sitt förmella objekt. Dvs den synvinkel ur vilken studieföremålet studeras. Människan kan betraktas av olika vetenskaper från olika perspektiv. Men distinktionen "Materiell objekt" och "formell objekt" räcker inte. Skolastikerna talade om ett formellt objekt "quod" och ett formellt objekt "quo". Den första innebar den aspekt som studerades och den andra det sättet ich intressesynvinkel på vilket denna aspekt behandlades. Det är denna metodologi som till sydvende og sidst karaktäriserar ett akademiskt ämne. I Lunds universitet finns ett Centrum för Språk och Litteratur som samlar ett flertal ämnen ur "humanvetenskaplig synvinkel" (enligt eget utsago). Det kan vara intressant att se deras videofilm där verksamheten presenteras:
http://www.sol.lu.se/omsol/index.html?expand_menu=0&topMenuIndex=1

Samtidigt som ämnet "lingvistik" smugit in "språkcoaching" i den särskilda presentationen av sitt ämne är Retoriken på väg att skiljaas ut från Centrer för Språk och literaur för att tillsammans med journalistik och media skapa ett eget Centrum för medie- och kommunikationsvetenskap. Vad skilsmässan innebär för makarna kan jag inte bedöma. Jag vill bara väcka en tankeställare: Vart är Retoriken på väg? Hur ska Retoriken profilera och definiera sig gentemot andra ämnen, om vi inte ska hamna i den gamla situationen då Retorik, som var den ledande benämningen i Trivium, blev så enögd att den hamnade i vanrykte?

Jag ser hur alla dessa ämnen i det stolta Centret för språk och litteratur presenteras (trots sin deklaration om "humanistisk grund") i en positivistisk synvinkel som har mer med naturvetenskap och med förgivettagna tankar och begrepp att göra än med humanistisk vetenskap. Om Retorik ska handla bara om "konsten att övertyga", även om man kommer med brasklappen om att "också kritiskt bedöma budskap som vill påverka och manipulera", så undrar man vilket ämne ska syssla med språkets och ordens skapande och medvetna användning: en kunskap som inte behandlar språket som underordnat medel till ett givet syfte utan som ett instrument för att förstå även hur dessa mål skapas och formuleras: vad vi gör med språket och vad språket gör med oss. Detta torde vara den viktigaste grund för medborgarbildning i det moderna samhället. Att retorik behöver liera sig med, inte skilja sig från, lingvistiken och kognitiva vetenskaper och skapa medvetenhet om det använda språket även i vetenskapskommunikation och i retorisk forskning, det är något som fortfarande inte syns. Därmed saknar vi det mest grundläggande studieämne som kan sätta oss på spåret till en bättre klarhet om vad LOGOSdjuret sysslar med.

Retorik är inte bara att skyda sig mot dem som vill påverka oss och manipulera. Även om manipulation, per definition, är ful så är viljan att påverka ganska naturlig och okontroversiell i sig. Naturligtvis vill all kommunikation och all handling påverka och åstadkomma ett resultat. Att "manipulera" medvetet är klandervärt, men problemet är inte hur några manipulerar andra utan hur vi manipulerar varandra och oss själva omedvetet, eftersom vi använder språket som något givet och saknar gedigen kunskap om vad språket är och hur det kan användas. Retoriker påstår sig kankse kunna det sistnämnda, men det är inte sant, om vi tar oss tid at utveckla vad som manas. Jag brukar säga att hela vår vetenskap vilar på en metonymisk sammanblandning som gör oss aningslösa. Vi brukar presentera människans rationella förmåga, som tillåter oss att behärska naturen, som en mycket positiv egenskap som skiljer oss från djuren. Frågan är om inte människan är, just på grund av sitt förnuft, det farligaste djuret aom naturenn fått i sitt sköte. Inga andra djur än människan hotar planetens överlevnad.

JLR