Vår mystiska mattedyrkan

January 15, 2010 by José Luis Ramírez

Det är fascinerande att höra vilken betydelse Matte har för oss. Mattedyrkan är inget nytt. Under antiken förknippades den med Religion. Det är känt att Pytagoreerna var en sektfrån Samos som förenade just matematik och religion. Augustinus var en av matematikens främsta beundrare och han satte ihop det med sin tro. Kabalan är en siffrornas övernaturliga kunskap. Vissa siffror har en större makt och värde än andra. Matematik låg till grund för förståelden av astronomin och av musiken, bl a. Med geometrin kunde egyptierna lösa problem som skapades av naturförhållanden. När Galilei säger att universum är skrivet i matematiska termer, upprepar han ordagrant vad såväl gnostiker som aztekerna uppfattat.

Novalis säger: Alla gudomliga utsöndringar måste vara matematiker. Matematikens är andens självbetraktelse, metodisk utveckling av geni. Matematiken ersättet naturen med förnuft. Ren matematik är religion." Och Bellman kunde inte låta bli att nämna matematiken:

”Hjernan ännu i mig wrides.
När jag tänker på Euklides
och på de Trianglarna
ABC och CDA
Swetten ur min Panna gnides,
wärre än på Golgata. ”

Matte är naturligtvis den enda kunskapen som (till synes) inte behöver grundas på erfarenhet. Matematiska sanningar är de enda riktigt aprioriska och universella sanningar som finns. Inom ett klassrum kan man egentligen inte lära sig riktigt något som man inte kan förknippa med erfarenheten utanför. Men matte kan man lära sig utan att gå ur klassrummet eller (antagligen) utan att ha någon särskild erfarenhet. Det är bara att hänga med i det formella resonemanget. Visst kan man begå matematiska misstag, men det går att rätta till själv om man skärper uppmärksamheten på hur man har tänkt.

Matematiken besitter en säker sanning som inga andra kunskaper har. Logiken är ett annat uttryck för matematik. Att binda fast ett påstående om det enskilda mot bakgrund av ett universellt påstående är också en ofrånkomlig tankeregel. Problemet är bara att man måste ändå, genom erfarenheten, kunnat påvisa att "så är fallet", vilket inte längre är så självklart. Vårt LOGOS kännetecknas av en formell kalkyl som hjälper oss att komma från sannolikhet till sannolikhet.
För egen del tror jag att de logiska härledningsprinciperna bygger på vår kroppsliga erfarenhet. Principen om att det som står utanför är något annat än det som står innanför kan manm lära sig redan som litet barn, när man slår sig mot ett hårt föremål. Kroppen lär oss att tillämpa både geometri, tal och logiska regler.

I bilaga översänder jag främst en trevlig utläggning av Sverker Sörlin om huruvida matte är nödvändig och nyttig. Han vill naturligtvis påstå att matte är alldeles behövlig, men visar samtidigt att man klarar sig ganska bra utan större kunskaper i matte än vanlig räkning och dylikt. Att vi behöver logiskt tänkande är däremot ganska riktigt, men då ska man tala om logik inte om matte. Och det som logiken studerar är egentligen ett sätt att tänka som inte gäller till allting och framförallt som bara är giltigt om det kombineras med något som vi återger från vår erfarenhet. Då är det helt klart retorik som gäller.