Groopmans bok har kommit

October 9, 2009 by José Luis Ramírez

Nu har Daidalos kvartalsbok kommit: Jerome Groopman "Hur läkare tänker". En värdefull läsning som borde få oss att tänka efter.

Boken visar tydligt hur läkarvetenskapen fungerar. Redan i kapiteltitlarna finns kunskapsstoff som borde intressera oss. Läkarvetenskap är ingen säker vetenskap. Inte någonstans, vad jag kan se, i hela boken nämns kopplingen till Retorik. Vi tror att Retoriken finns numera på kartan, eftersom vi har flera professurer och man kan disputera i Retorik. Men kartografin ska finnas först i huvudet. Hur ska vi kunna få andra att förstå att retorik föreligger i alt vad människor företar sig, inte minst när man ska utveckla en vetenskap. Och att Retorikkunskap är ofrånkomlig för att förstå vad vi håller på med.

Retorikutbildning handlar i stort sett om att utbilda konsulter. Idag ser man hur Södertörns högskola fortsätter med sin årliga reklam om Retorikkonsultprogrammet. Därmed kan också Södertörns högskola kompensera att den inte har rätt att ge doktorstitlar. Konsultprogrammet är självt ett retoriskt trick. När jag träde in i Södertörn en gång i tiden, var det med förväntan om att Södertörn skulle bli riktigt universitet och att en seriös doktorandutbildning skulle påbörjas. Så småningom fick vi veta att den förhoppningen var borta. Den rektor som hade satsat på att utveckla Södertörns högskola hoppade av.

Dessvärre märker jag inte heller hos dem som sysslat med Retorik på hög nivå att de verkligen har förstått vad Retorik innebär i dagens samhälle. Platons spöke fortsätter plåga oss. Här sprider folk en massa retorikkunskap under falsk beteckning, vilket skadar uppbyggnaden av den majstång som vår skola och vårt moderna samhälle behöver bygga upp och dansa kring. Häromdagen var några mattelärare på hugget i radion. De var fruktansvärt upprörda över att barnen gick ur skolan utan att kunna resonera matematiskt. Jag får ont i magen när t o m mattelärarna bedriver samtalsträning och kallar det för matematik.

Jag har en text på spanska av en Jorge Soto Andrade från Chiles universitet vars titel i engelsk översättning heter Embodied cognition blossoms metaphors. Lakoffs metaphorteori liger naturligtvis i grunden i en bibliografi som knappast innehåller några av de namn som vi själva rör oss med. Han vill binda ihop metaforteorin med matematik och, trots att det är skrivet på mitt modersmål, lyckas jag inte läsa mer än ett par sidor och sedan få bara yrsel. Jag begriper ingenting. Men jag vet att mina döva öron beror på pathos. Så här står det bl a a i den korta sammanfattningen: ”…… Our experimental background i provided by the learning-teaching process of students and i-service teachers, who do not intend to major in mathematics. Our experiments emphasize the transit from the verbal-sequential cognitive style, dominant in the traditional teaching of mathematics, to other less usual cognitive styles, eventually non verbal and non sequential. Further research is suggested by our findings.”  Lakoff har skrivit en bok tillsammans med en som heter Nuñez, med titeln Where mathematics comes from.

Lakoff och Johnson tillskrivs äran att ha upptäckt den kognitivistiska metaforteorin i Metaphors we live by. Jag föredrar dock Mark Johnsons The body in the mind. De har visserligen pekat i rätt riktning, men deras teori ligger fortfarande på vissa förgivettagna grunder som inte är så bra. Diego Parente har haft viktiga kritiska synpunkter. Jag själv ser lite annorlunda på dessa frågor och framförallt hävdar att den viktiga tropen är metonymin, inte metaforen. Många reducerar metonymin till ett slags metafor, vilket är omöjligt. I så fall anser jag att metaforen kan tolkas som en form av metonymi. Att ordet metonymi betyder på grekiska "namnbyte" är enormt uttrycksfullt, mycket mer än "överföring" som är namnet på metaforen.

JLR