Förtsättning

June 26, 2009 by José Luis Ramírez

Jag kommenterade Björklunds åsikter om skolan och dyrkan av guden Matte. Inte så att jag förnekar att räkneläran och vissa aritmetiska och geometrisk kunskapen måste ingå i grundutbildningen. Min fråga var varför Matte var så enormt viktigt och de kunskaper som har med retorik och användning av språket inte är det.

Det enda konkret återkommande argumentet som anförs till försvar för Matte i skolan är att man lär sig att tänka på et logiskt sätt. I så fall ska man läsa logik, rakt på. Läser man logik på riktigt då hamnar man också hos retoriken (några kallar retoriken för "diffus logik", också detta en underlig benämning som sätter kärran framför hästen. Det är logiken som utvecklas ur retoriken, inte tvärtom. Den logik som herr Matte kan lära oss är lite suspekt, om man ska använda den för livsfrågor och socialt umgänge.

När mattedyrkarna införde mängdläran blev det risk att barnen skulle lära sig att se allting i Svart eller vitt ("Gräset grönt / Sant, Gräset rött / falskt" rabblade man upp).

I DN gick vi läsa för några år sedan följande:En tidigare förbisedd gren av matematiken har blivit nytt ämne i gymnasieskolan. Den diskreta matematiken blir också allt viktigare inom forskningen. Den kan användas inom både botanik, nationalekonomi och för att utforma den optimala strategin för luffarschack.

Under några år i början av 1970-talet var det viktigt att kunna ringa in rätt antal bananer, äpplen och clowner. Mängdläran var ett verktyg som skulle frälsa skolmatematiken. Matten skulle bli mer sammanhängande och barnen skulle förstå bättre.

Men frälsningen blev kort. Efter bara några år kom larmrapporterna. Barnen var urusla på att räkna. Mängdläran övergavs och lärarna började lära ut mer traditionell matte igen.

Om matte ska lära oss att tänka bättre, varför inte Retorik och Logik (som har bredare användning) som grundläggande studieämne? Tänker man rätt bara när man kvantifierar eller reducerar allting till ekvationer och formler? Matematisk Logik är i så fall bättre än Logisk Matematik.

Att det finns ämnen som är grundläggande för andra är något som inte bara kan gälla matematiken. Det gäller i mycket större grad språkämnen. Även historia och socialkunskap kan vara grundläggande för alla andra kunskaper. Ett ämne som samhällsplanering är inte ett ämne som ska ligga till grund för att lära sig andra, men det borde bli ett vidareutbildningsämne för alla de ämnen som skapar professioner och som tillsammans har det goda samhällets skapande som syfte.

Det är inte så lätt som Björklund vill göra gällande det där med vad som ska vara viktigt för allt annat. Men jag nämnde just Språket och det är det som vi måste börja ta upp. Språket finns redan idag som studieämne i grundskolan. Då menar man SVENSKA, förstås. Björklund gör det väldigt enkelt för sig, när han hela tiden pratar om "läsa och skriva". Vad menas med det? Ämnet SVENSKA eller Modersmål (som det kallas i vissa fall) handlar huvudsakligen om två kunskaper: Grammatik och Lexikon. Vad betyder orden och hur konstruerar man korrekta satser?
Gudskelov (muslimerna talar om Allah) pågår det på olika håll en utvidgning av dess "språkliga" kunskaper. Grammatik har viss analogi med Matte och Lexikon (ordens betydelse) är analog med naturvetenskapens språkanvändning. En s k funktionell grammatik har börjat tas upp som forskningsområde och det kanske kommer att tränga in så småningom på grundskolenivå. Synonymlexikon, Svensk språkbruks kompendier, Orden ursprung, m f´l komplleterar det enkelspåriga satsningen på grammatik och definitioner, dock på en fortsättningsnivå, inte på ett grundläggande nivå. Förskollärare satsar dock på roliga språkböcker, sagor, ramsor osv. En alldeles riktigt insats för att lära barnen att behandla språket som verktyg, inte som en normativ diktat. Sunt och viktigt!

Samtidigt pågår en språklig utveckling där manipulationen står i centrum i större utsträckning än någonsin. Det var en tid då tal och skrift skildes åt och där tillgången till och spridningen av information och propaganda inte nådde den nivå som vi fått med teknikens utveckling. I det samhället som råder vid 2000-talet kan man inte ta steg någonstans utan att dränkas i budskap som man knappast hinner smälta. Vi konsumerar inte bara prylar, vi konsumerar massiv information och budskap. Kommunikationen har teknifierats och det talade ordet framkallas mekaniskt och opersonligt. Man får söka svar till frågor som är formulerade av den som ska svara, inte av den som frågar. Grammatik har kompletterats med strikta mallar. Varje individ låter nu höra sin röst eller läsa sin blogg samtidigt som ingen orkar läsa ordentligt eller lyssna noga. Hur många av er håller på att läsa de ord som jag skriver nu? Redan i fjol, när vi hade vår första konferens i Falun, skrev jag 30 sidor om var retorikutbildningen i skolan kräver. minst 60 personer fick ta del av det. Jag fick EN respons. Vi har en projektgrupp Retorik i skolan där ingen tar till sig vad den andre säger, annat än allmänna fraser.

Jag skyller inte på någon. Hag vet själv hur svårt man har att sätta sig in i alla budskap. Ibland är det klokare att helt avstå från dessa budskap än att bara ögna igenom dem. Inget har varit värdefullare för mig än att avskaffa mitt beropende av TV sedan 15 år tillbaka. TV existerar inte för mig, även om datorn försöker lura mig in i fålla igen.

Vi har fått Retorik som särskilt ämne på universitetet sedan ett drygt decennium tillbaka. Nu måste jag ställa er, som lever på ämnet Retorik, en samvetsfråga. Ska vi avskaffa ämnet Retorik och låta de pågående insatserna om språkanvändning i skolan gå under andra namn? Eller ska vi försöka integrera dessa insatser (som jag nämnde här ovan) och några till under den traditionella benämningen Retorik?

Vad menar vi med Retorik förresten? Det står mer och mer klart att de nya retorikexperterna sysslar med en ganska enkelspårig verksamhet som går ut på att göra sig gällande och få andra med sig. Några lärare såg tydligt i Västerås att vi kallar "retorik" något som egentligen handlar om trevligt socialt uppförande och tyckte att det ska heta Livskunskap, inte Retorik. Naturligtvis använder man språket därtill, men är det detta som ska vara syftet med Retorik som ämne. Som praktik blir retorik bara ett betendekunskap där språket är en viktig del.  Som doktrin eller teoretisk underbyggnad använder man Klassik Retorik. På universitetsnivå använder man detta gamla ärevördiga latinsktljudande begreppsapparat som akademisk övning för att identifiera offentliga talares språkliga tricks. Utanför universitetet använder man dessa klassiska identifieringsbegrepp som en lathund eller topik för att utveckla en teknik att göra sig gällande.

Vi behöver en god medborgarbildning, ett samhälle där vi respekterar varandra, utövar ömsesidig förståelse, skapar ett gott samhällsklimat, självtillit, empati, kreativitet, en fast grund för demokrati, osv. osv. Allt detta låter vackert och allt detta behöver god och medveten retorik. Men ska det kallas för Retorikkunskap? Då kan man definiera allting, alla kunskapsområden som Retorik. Om et ämne handlar om allt, då handlar det inte om något konkret. Någon har varit inne på att vi inte behöver ett ämne som heter Retorik i skolan, utan att vi ska använda retorikkunskap i alla ämnen. Det är också ett sätt att betrakta saken. Frågan är vad der leder till. Om man bara uppfattar som ämne det som kan särskiljas helt och hållet (positivt) från alla andra ämnen och inte sådant som kan särskiljas precisivt, trots att det befruktar allt annat, då är vi tillbaka i ruta ett (den rutan som fanns innan Retorik återinfördes som vanligt ämne). Att se alla studieämnen som skilda specialiteter är ganska enkelspårigt, för att använda ett mildare ord än det som borde användas.

Leve den Klassiska Retoriken. Redan Perelman insåg att v måste anpassa den klassiska retorikkunskapen till våra egna språkliga och sociala villkor. Och i andra delar av världen har man förmått se Retoriken med nya ögon. Kenneth Burke skriver Rhetoric of motivs, Richards The philosophy of Rhetoric, t ex. Om Retorik skulle smälya in i ett annat ämne då vore det på sin plats att låta Retoriken ingår i filosofin som en del av kunskapsteorin. Men att hålla fast helt och hållet vid den Klassiska Retoriken är som att betrakta en dator som en skrivmaskin. Vilket är dessutom björntjänst för den Klassiska Retoriken. Poängen med en klassiker är att ha blivit en inspirationskälla, inte His Master Voice. det strider i allra högsta grad med Aristoteles intentioner.

Att Retorik har med vältalighet och med övertygande konst att göra är ingen som förnekar. Det är en av Retorikens mest traditionella spår. Frågan är om dessa "uppgifter" är idag de mest relevanta i en god retorikkunskap. Det tycker inte jag. Men klarar man inte av att använda ett varumärke som heter Retorik i dagens samhälle, då är det lika bra att avstå från att återställa ämnet Retorik överhuvudtaget. Dess kunskaper kan utvecklas ändå under andra beteckningar. Det skulle t o m vara bättre än att hålla fast vid en halvmesyr som bara kan leda till ett fördärvat rykte såsom de blev när Retoriken stagnerade vid "konsten att övertyga". Att kalla Retorik som "konsten att använda språket konstruktivt" låter betydligt bättre, men det skapar inte någon större precision och klarhet. Att behärska och inte behärskas av språket har varit min egen formulering ibland. Den måste också preciseras. Vad det gäller framförallt är att befria Retoriken från belastande spår som distraherar huvudsyftet. Retoriker borde veta vad metonymier är för något i stället för att använda sig själva av metonymin som avledande manöver. Vi behöver verkligen reda ut vad som är väsentligt att låta falla under benämningen Retorik det som hör hemma i näraliggande områden. Många har velat låta Retoriken hamna under lingvistikens kunskap. Då ska man hellre tala om psykolingvistik än om lingvistik. Men en rad sociala aspekter har blivit angelägna att betrakta ur retorikens synvinkel. Frågan är om det ska handla om beteende eller om en del av beteendet. Ibland vet man inte om hönan eller ägget ska vara det första.

En viktig fråga är t ex relationen mellan Retorik och Etik. Det finns en tendens att låta etiken vara en underliggande element. Det är dock Retoriken som ligger till grund för en etisk bedömning, inte tvärtom. Dåliga intentioner och perversa uttalanden bygger också på retoriskt bruk och skicklighet. Retoriken kan hjälpa oss att avslöja den etiska karaktören, men man kan inte kalla onda intentioner för dålig retorik.
 
JLR