Igår sändes 21.03 i P1 ett radioprogram i serien "Skolministeriet" med rubriken "Varför halkar skolan efter".
I debatten med Jan Björklund deltog Hans-Åke Scherp, som är docent i pedagogik i Karlstad. Han har skrivit en debatt artikel ifjol i SvD mot Björklunds skolpolitik.
"Hur kommer det sig att svenska elever blir allt sämre på matematik och naturvetenskap?" var programmets diskussionsämne.
Björklund är besatt av denna fråga och beklagade att lärarna i skolans första år i det nuvarande systemet är oftast utbildade i humaniora och saknar grund för dessa andra områden.
Jag spetsade öronen när programledaren ställde frågan "varför matematik är så viktigt". Äntligen skulle man få en förklaring från denna "matte"-dyrkande skolminister. Det var förgäves. Jag är verkligen intresserad av att få en övertygande förklaring om varför "matte" är inte bara ganska viktig utan viktigast. Jag vill veta vilka delkunskaper som ingår i "matte" för dem som talar om denna ofrånkomliga matematiska förmågan. Jag blir alltid snopen. Så även denna gång. Bara floskler kommer fram när man ska få en förklaring. Björklunds svar blev just munväder: "Matematik är det viktigaste". Helt klargörande.
Jag kommer ofta att tänka på Platons akademi. Det stod en skylt där som lydde: "Ingen får träda in här som inte kan geometri". En sådan skylt har jag föreslagit att sättas upp vid ingången mot Sverige till Öresundsbron. Varför är matematik viktig? "Därför att det är viktigt att kunna matematik". Petitio principii. 'Finnemang orangutang: du ska få min komplimang'. :)
Jag kan inte påstå att Hans-Åke Scherp blev så "scherp" heller i sitt bemötande av Björklund som blev en aning hårt ett tag. Alla faller på knä med pannan i golvet inför Matte. Det är inte Allahs dyrkan, men "allas dyrkan".
"Visst, visst, visst ... matte-kunskap är en brist". Tala om topik, huvudet på spik!
Björklund försökte vidga uppfattningen genom att tala om "Läsning, skrivning och räknesättet" som skolans ingångskunskap. "Javisst, Liljeqvist, annars vore det trist". Det talades också om "läsförståelse", "att fungera socialt", om skolans "demokratiska uppdrag" och om "dialog", detta performativt brukat honnörsord som alla hyllar och dekorerar sig med. Vem vill inte ha "dialog"? Som om allt vad man kallar dialog vore dialog.
En av de två deltagande kvinnorna vågade sig på att försöka försvara guden "Matte". Att bara kunna förklara "matte" som den onekligen ofrånkomliga "räknekunskapen" verkar lite andefattigt. Någon nämnde räknemaskinerna. Varför ska historieämnet och flera andra kunskaper till räknas som minst lika viktiga som räknekonst? "Matematik är mer än räkning", sade man. Det handlar om problemlösning (hon menade nog "räkneproblem" och ekvationer). Det behövs en vardagsnära matematik, sades det, och förklarades närmare som förmågan att "mäta saker och rum, göra miniatyrer, m m".
"Det är viktigt att kunna matte idag, sade Björklund, och talade om antingen "rimlighetsuppfattning" eller "rumlighetsuppfattning" . Jag hängde inte med i svadan. Han har lärt sig att använda språket på ett sätt som knappast tål en riktig granskning. Han borde ha lärt sig Retorik i skolan. Inte som konst att övertyga, utan just som konst att behärska språket, veta vad man menar med sina ord och uttrycka sig på ett sätt som ger uttryck åt en mening. Att svenska lärare efter 80-talet har oftast utbildning i svenska och samhällskunskap, det är en black om foten för Björklund, som inte heller skulle kunna skilja mellan humanvetenskap och samhällsvetenskap. Där är han inte ensam. Man kör med "humanvetenskap och samhällsvetenskap", på samma pleonastiska sätt som "etik och moral". Pleonasmer är ofta ett fiffigt sätt att undvika visa sin brist på urskillningsförmåga.
Språkkunskapen kan aldrig mätta sig med Matte. Retorik, till skillnad från Matte, är ett fult namn. Så det gäller att danska kring Mattesstången, inte kring majstången.
God fortsättning på sommarn
(Jag bifogar en kopia av en bloggdiskussion där flera ungdomar försöker reda ut vad som är bra med matte).
José L Ramírez